Att vara cool i alla lägen

Mellan vägskyltar, betongpelare och stressade människor förvandlades promenaden från transportsträcka till förevisning i livets orättvisor.  Skillnaden var några små ord som yttrades. Avståndet mellan lyx och misär är inte större än så. Lycka måste vara att inte bry sig.

Summan av lycka

Världslyckan tycks vara mätbar om man får tro det som sägs i denna artikel i Språktidningen. Vi som bloggar har svårt för att dölja känslor när orden ges värden som sedan kan beräknas med matematisk exakthet. Förutifall det finns någon som mäter lyckan i svenska bloggar så känner jag att det är viktigt att ösa lite lycka över världen; fast arbete, god hälsa och bingolotto.

I väntans tider

Nu närmar sig vecka 44. Jag har fått ledigt från jobbet och jag ska läsa min text i helhet för första gången. Jag ser fram emot att få komma igång igen men känslorna är delade. Jag vill så innerligt åstadkomma ett verk men fruktar samtidigt att jag inte duger. Med lite tur är min ängslan obefogad och då kan jag stoltsera med en lunta som jag skapat själv.

Jag var på riktig galapremiär igår, hela familjen såg Black Silk på Skånes dansteater. Det var dyrt men värt varenda krona.

Black Silk

Spåret efter mig

Det är med ett patetiskt leende jag bestämmer mig för att lägga ut ett spår efter mig. Så idag kan alla se vad jag gjort på Internet. Nu sparar jag några minuter för någon stressad handläggare på FRA som härmed kan ägna sig åt något viktigt.

Ingen har väl undgått att lägga märke till hur lätt man särskiljer utländska böcker i bokhandeln. Kanske finns det en förklaring att finna i SVD:s artikel om kulturens ansikte.

Medan jag surfar låter jag Spotify rulla på fritt i bakgrunden. Jag tvingas hoppa över en och annan låt, men det är därför Spotify är bättre än radio, man kan skippa låtar som inte passar. Jag hajar till när jag hör en av låtarna, på Youtube låter Apron Strings med Beady Belle så här.

Diskbråck är jag bekant med sedan en tid. Det lundensiska företaget Bonesupport tycks ha en lösning på G i något som kallas för Ultrazonix. Om jag köper aktier i företaget gör jag en god gärning. När jag söker efter aktien på avanza.se så finns den dock inte.

Förutom slösurfandet har jag även spelat spel på Internet. Jag är förtjust i att spela Mafia Wars som inte verkar gå ut på något annat än att samla på sig en massa pengar. Dumt att ägna tid åt något så banalt…

Självkännedom

Så här långt har jag många gånger funderat på att avsluta mitt projekt och låta mitt författarliv stanna vid ett försök. Det är ju inte så att min försörjning står och faller med detta projekt. Rätt snart brukar jag släppa tankarna utan att jag kommit på varför. Nu funderar jag över vilken drivkraft som ligger bakom min entusiasm. Kunskapen skulle vara värdefull för mig i andra sammanhang.

Människor brukar visserligen beskriva mig som envis. Det är också något som är helt obegripligt eftersom jag vanligen brukar ge med mig när jag blivit överbevisad.

Jag har experimenterat med drivkrafter medan jag skrev berättelsen. I långa haranger förklarar jag hur drivkrafter göds, men jag ska ju utgå ifrån att läsaren är smartare än vad jag är. Därför måste jag slipa bort mina egna allmänna funderingar för att ge läsaren utrymme att dra sina egna slutsatser. Jag vill dessutom att man ska kunna läsa berättelsen i ett rasande tempo.

En gammal vän ringde för att berätta att han hittat min blogg. Han drog några framgångshistorier som lovade gott. Det fanns debutanter som tjänade pengar. För ett ögonblick drogs jag med i hans entusiasm och medan jag fortfarande satt med luren i hand cashade jag in ofantligt mycket pengar.

Min romantiska bild

Första fulla arbetsveckan sedan mars var ett prov som kroppen inte orkade med. Nervblockeringen har slutat verka och jag har inte haft vett att ta värktabletter så nu ligger jag här och läser bloggar.

Det har slagit mig hur information påverkat min berättelse på ett sätt som jag inte väntat mig. Ju mer specifika och detaljerade mina kunskaper varit i något ämne desto lättare har det varit att komma framåt i berättelsen. Innan jag började arbetet var jag rädd för att fördjupa mina kunskaper i olika ämnen. Jag hade helt fel när jag trodde att översiktlig information ger berättaren möjlighet att ljuga och skarva ihop en berättelse. Det var väl min idealiserade bild av hur författare arbetar…

Jag har ännu inte bestämt mig för när jag ska vara klar med de två punkter som nu väntar i min lilla checklista. Däri har jag angett att först jag ska kontrollera berättelsens logiska ordningsföljd. Därefter ska jag undersöka om de ledtrådar som finns är relevanta och ger läsaren lite utmaning. För det tror jag normalläsaren vill ha och jag förutsätter också att läsaren är mycket smartare än vad jag är.

Jag vet inte hur lång tid det arbetet kan ta men jag tror att kortaste vägen för att nå målet är att inte språkbehandla texten förrän jag är klar med de två första punkterna. För några veckor sedan misslyckades jag i mitt försök att läsa berättelsen eftersom jag i min iver försökte göra allt på en gång. Den kapacitet som krävs för ett sådant arbetssätt har inte jag.

Jag kommer inte att påbörja jobbet förrän jag satt en tidsgräns för varje enskild punkt i min lista. På det sättet kan jag fira lite varje gång jag stryker en punkt. Gör jag det inom utsatt tid har jag anledning att fira rejält.

Suktar redan efter smörgåstårta och öl.

Första delmålet är uppnått

Så har jag nått mitt första delmål. Och det är fortfarande en vecka kvar av min semester.

Jag har ett utkast på papper även om jag kompromissat genom att enbart ha sammanfattat två av kapitlen. Jag har nog det svåraste arbetet kvar och jag kan inte riktigt lista ut hur jag skall gå till väga för att göra det enkelt och snabbt. I tanken vill jag göra en snabb genomläsning för att hitta logiska luckor och förvirrande tidshopp. Jag vill ju att berättelsen flyter och att bitarna faller på plats i rätt ordning. Först därefter tänkte jag bearbeta texten språkligt. Nu gör jag allt på en gång och de första sidorna i mitt utkast är ett virrvarr av rättelser, pilar och överstrykningar.

Som ni förstår har jag ingen som helst nytta av de redigeringar som jag gjort, med två olika slags pennor…

Jag har lagt undan utkastet för att istället fördjupa mig i ämnen där mina kunskaper varit otillräckliga. Till exempel har jag hittat en beskrivning av en begravning som har mytiska inslag och som återfinns i sagan om Beowulf. Det är guld, heliga krigare, korpar och vargar. Min berättelse är dessvärre mer realistisk än mytisk men nog blir jag hjälpt av sagan.

Jag vågade inte hoppas att jag skulle nå så här långt. Därför har jag inte hunnit sätta upp fler mål. Det blir något att fundera över ikväll. Så jag kan planera arbetet i fortsättningen.

Alla pilar, streck och markeringar i mitt utkast ger ett rörigt intryck. Även Fuglesang arbete i sådan miljö:

”Min första arbetsplats är råttboet. Det kallas så därför att det är en röra av kablar och kopplingar, det är trångt och snärjigt.”

Pekoral

Mitt kreativa jag har tagit paus. Jag passar därför på att backa tillbaka för att njuta av mitt arbete så här långt. Med bestörtning upptäcker jag genast vilket pekoral jag skapat. Jag hade något jag ville berätta och jag ser att jag varit alldeles för ivrig och övertydlig vilket medfört ett agiterande resultat. Kanske är det enkelt att åtgärda med just nu känns allt jobbigt.

De stråk där jag släpar runt min hund kantas av kommunala rabatter med träd och buskar av olika slag. Ett av träden har en exotisk magi med ormlika grenar som slingrar sig mot skyn. Trädet som ser dött ut långt in på försommaren får sina löv sist av alla här i Lund. Jag har haft en idé om att beskriva ett ögonblick av lättja invid ett sådant träd. I förrgår fick jag veta att trädet är en Robinia, pseudo akacia. Sådana har inte funnits i Europa särskilt länge…  

Inte ens Fuglesang kan allt:

”Man vill helst inte visa att man inte kan, eller komma med en dum fråga, men det är viktigt att komma över sådana känslor.”

SMS-bok

Jag har ett litet träningsprogram vars dagliga huvudnummer är en cykeltur. Under dagens cykeltur grubblade jag över ett stycke där jag försöker förmedla en känsla av besvikelse och övergivenhet. Min text har känts lång utan att ändå vara fullödig. Jag vill inte göra avsnittet längre. På grund av mitt diskbråck är jag tvungen att leda cykeln över vissa ställen, Lunds gator är nämligen stenlagda och rätt ojämna vilket min rygg inte tål just nu. Jag passar på att kolla av telefonen och funderar hur jag hade skrivit ett SMS för att förmedla känslan jag söker och hittar orden direkt.

Vilsen på havet. Hittade du hem. Till mig.
Ilandfluten. Irrar du än. Från mig.

Jag ska kanske skriva en SMS-roman i stället. Sigur Rós har en låt som heter Saeglopur vilket är ett isländskt ord som betyder någonting i stil med seglare som är vilse på havet. Finns det endemiska (så heter om djur) ord i svenskan som inte har motsvarigheter i andra språk? Barnen har någon gång sagt att ordet lagom inte finns på andra språk.

Det Fuglesang har att säga i frågan är så bra att jag inte vågar citera honom för att inte förstöra en läsupplevelse för er som fortfarande kan se fram emot att läsa hans rymddagbok.

Intrigen

Från början var intrigen jag hade i tanken episk och pompös med långa episoder som mest liknade en hel krönika för en kungaätt. Kanske var jag tvungen att fantisera fram en sådan bild som Heyerdahl gett innan jag kunde komma ner på jorden. Intrigen i min berättelse är nu enkel även om jag fortfarande försöker skala bort episka inslag vilket känns svårt eftersom berättelsen trots allt sträcker sig över ett år i tiden. En ung man som är lite av en hjälte upplever sitt livs äventyr och är samtidigt bricka i politiskt spel. Han möter en kvinna och förbjuden kärlek uppstår. Han dräps av fadersfigur. Jag känner själv att jag har krystat fram en del av intrigen eftersom jag så innerligt känner att jag vill förmedla ett budskap. Ändå känns storyns skelett inte bräckligare än att jag kan laga den med lite klister. Dumt nog lägger jag ner tid på att skriva berättelsen utan att vara helt förberedd för det.

Hur putsar man en intrig? Vilka frågor ska man ställa sig? När vet man att man hittat de relevanta frågorna? När man hittat de rätta frågorna behöver man troligen inte jobba så hårt med svaren. Är det frågorna eller svaren som ska vara enkla?

Jag har inte orkat arbeta på det sättet som Elisabeth George anger i sin handbok av olika anledningar, främst på grund av diskbråcket som binder mig till hemmet. Detta skrämmer mig en aning med tanke på hur mitt besök i Trollkyrka i Tiveden påverkat intrigen vilket ger aningar om hur besök på andra platser kan stjälpa den karaktär som jag tycker min intrig ändå har.

 Fuglesangs väg till rymden påbörjades redan innan han var antagen till astronaututbildningen. Han stod inför en slags antagningsnämnd när det gick upp ett ljus för honom. Intrigen som uppdagades skulle räcka till en ny film med agenten Jason Bourne:

Jag började för första gången ana ett visst politiskt mönster. En person i panelen var svensk: Fredrik Engström, tidigare chef för rymdbolaget och nu chef för Esas bemannade rymdprogram.