Surftips

Jag har alltid levt i en föreställning om att jag inte är någon enkel varelse utan komplex och har en egen fri vilja.

Jag betygsatte några böcker på bok.nu och fick lästips som svar. Flera av tipsen hade jag redan läst och till min förvåning så var det också några av mina favoritböcker. Av allt att döma är de andra tipsen relevanta och jag ska ge dem en chans. Men hur roligt är det att vara så förutsebar?

Jag vill ju vara en unik och spännande människa med ett mystiskt känsloliv som inte blir genomlyst med några knapptryckningar.

Bok.nu

Vinstmaximering

 

Via Ted.com lyssnade jag på en föreläsning av Barry Schwartz (Professor of social theory and social action). Föreläsningen handlade om att vi förlorar visdom inom många områden idag. Istället låter vi byråkratiska arbetsmönster växa fram inom alla branscher. Schwartz utgick ifrån att man inte behöver vara särskilt skarp för att vara klok. Saknar du visheten så räcker det dock inte med intelligens.  

 

För tio år sedan gick jag en kurs i förvaltningsrätt. Det enda jag minns från kursen är uppmaningen ”säg nej med ett leende”. Jag tror att alla har någon förmåga att känna empati men har samtidigt svårt för att visa sina goda sidor inför människor som vi inte känner. Vad beror det på? Kan man utbilda sig i att visa sina känslor och låta dem styra hur kommunikation genomförs? Utan att det påverkar innebörden av det vi vill säga? 

 

Anledningen till att jag lagt föreläsningen på minnet är att jag i mitt yrkesliv haft egna erfarenheter av ett av exemplen som Schwartz redogör för. Schwartz berättar om en städerska/vaktmästare på sjukhus som tar sig tid och hjälper patienter på sjukhus. Han uträttar inga mirakel utan finns bara till hands om någon vill prata. Det är inget städaren/vaktmästaren behöver göra utan uppdraget är helt självpåtaget. Tiden som vaktmästaren lägger på en patient ger ett mervärde för alla. 

 

Fram till sommaren 2008 hade vi en städerska som skurat golven i våra lokaler sedan år 2003. Hon tog sig tid till att hjälpa människor i väntrummet och ge direktiv om vart de skulle vända sig och hon kunde förbereda dem på det som väntade. Vi såg henne tala med människor och vi förstod att hon på något sätt lärt sig vårt fikonspråk och hade insikter i våra rutiner. Dock insåg vi inte betydelsen av det hon gjorde förrän hon slutade arbeta hos oss. Vi hittade en billigare städfirma och med bytet försvann en tillgång som vi hade inte räknat med i den ordinarie verksamheten. Vårt arbete blev plötsligt mycket besvärligare och produktionsmålen har lagts om. Personen som städar våra lokaler idag är jämfört med den förre städerskan av en helt annan personlighetstyp och som inte skulle få för sig att vara någon annan människas stöd. Vi har till och med talat om att förstärka receptionen med en extra person. Det här låter så galet att man knappt tror det är sant.

 

Vad blev det av vinstmaximeringen? Jag har för övrigt hört att Ingvar Kamprad anser att alla som arbetar på Ikea är försäljare oavsett vad man arbetar med (Genom min kompis som är datakonsult på Ikea). Det synsättet torde vara lämpligt att införa även på andra ställen än Ikea. Och andra branscher, alla på Volvo är bilförsäljare, alla på en myndighet är handläggare och alla inom Ica arbetar med att sälja mat.