Min romantiska bild

Första fulla arbetsveckan sedan mars var ett prov som kroppen inte orkade med. Nervblockeringen har slutat verka och jag har inte haft vett att ta värktabletter så nu ligger jag här och läser bloggar.

Det har slagit mig hur information påverkat min berättelse på ett sätt som jag inte väntat mig. Ju mer specifika och detaljerade mina kunskaper varit i något ämne desto lättare har det varit att komma framåt i berättelsen. Innan jag började arbetet var jag rädd för att fördjupa mina kunskaper i olika ämnen. Jag hade helt fel när jag trodde att översiktlig information ger berättaren möjlighet att ljuga och skarva ihop en berättelse. Det var väl min idealiserade bild av hur författare arbetar…

Jag har ännu inte bestämt mig för när jag ska vara klar med de två punkter som nu väntar i min lilla checklista. Däri har jag angett att först jag ska kontrollera berättelsens logiska ordningsföljd. Därefter ska jag undersöka om de ledtrådar som finns är relevanta och ger läsaren lite utmaning. För det tror jag normalläsaren vill ha och jag förutsätter också att läsaren är mycket smartare än vad jag är.

Jag vet inte hur lång tid det arbetet kan ta men jag tror att kortaste vägen för att nå målet är att inte språkbehandla texten förrän jag är klar med de två första punkterna. För några veckor sedan misslyckades jag i mitt försök att läsa berättelsen eftersom jag i min iver försökte göra allt på en gång. Den kapacitet som krävs för ett sådant arbetssätt har inte jag.

Jag kommer inte att påbörja jobbet förrän jag satt en tidsgräns för varje enskild punkt i min lista. På det sättet kan jag fira lite varje gång jag stryker en punkt. Gör jag det inom utsatt tid har jag anledning att fira rejält.

Suktar redan efter smörgåstårta och öl.

Första delmålet är uppnått

Så har jag nått mitt första delmål. Och det är fortfarande en vecka kvar av min semester.

Jag har ett utkast på papper även om jag kompromissat genom att enbart ha sammanfattat två av kapitlen. Jag har nog det svåraste arbetet kvar och jag kan inte riktigt lista ut hur jag skall gå till väga för att göra det enkelt och snabbt. I tanken vill jag göra en snabb genomläsning för att hitta logiska luckor och förvirrande tidshopp. Jag vill ju att berättelsen flyter och att bitarna faller på plats i rätt ordning. Först därefter tänkte jag bearbeta texten språkligt. Nu gör jag allt på en gång och de första sidorna i mitt utkast är ett virrvarr av rättelser, pilar och överstrykningar.

Som ni förstår har jag ingen som helst nytta av de redigeringar som jag gjort, med två olika slags pennor…

Jag har lagt undan utkastet för att istället fördjupa mig i ämnen där mina kunskaper varit otillräckliga. Till exempel har jag hittat en beskrivning av en begravning som har mytiska inslag och som återfinns i sagan om Beowulf. Det är guld, heliga krigare, korpar och vargar. Min berättelse är dessvärre mer realistisk än mytisk men nog blir jag hjälpt av sagan.

Jag vågade inte hoppas att jag skulle nå så här långt. Därför har jag inte hunnit sätta upp fler mål. Det blir något att fundera över ikväll. Så jag kan planera arbetet i fortsättningen.

Alla pilar, streck och markeringar i mitt utkast ger ett rörigt intryck. Även Fuglesang arbete i sådan miljö:

”Min första arbetsplats är råttboet. Det kallas så därför att det är en röra av kablar och kopplingar, det är trångt och snärjigt.”

Pekoral

Mitt kreativa jag har tagit paus. Jag passar därför på att backa tillbaka för att njuta av mitt arbete så här långt. Med bestörtning upptäcker jag genast vilket pekoral jag skapat. Jag hade något jag ville berätta och jag ser att jag varit alldeles för ivrig och övertydlig vilket medfört ett agiterande resultat. Kanske är det enkelt att åtgärda med just nu känns allt jobbigt.

De stråk där jag släpar runt min hund kantas av kommunala rabatter med träd och buskar av olika slag. Ett av träden har en exotisk magi med ormlika grenar som slingrar sig mot skyn. Trädet som ser dött ut långt in på försommaren får sina löv sist av alla här i Lund. Jag har haft en idé om att beskriva ett ögonblick av lättja invid ett sådant träd. I förrgår fick jag veta att trädet är en Robinia, pseudo akacia. Sådana har inte funnits i Europa särskilt länge…  

Inte ens Fuglesang kan allt:

”Man vill helst inte visa att man inte kan, eller komma med en dum fråga, men det är viktigt att komma över sådana känslor.”