Mitt kreativa jag har tagit paus. Jag passar därför på att backa tillbaka för att njuta av mitt arbete så här långt. Med bestörtning upptäcker jag genast vilket pekoral jag skapat. Jag hade något jag ville berätta och jag ser att jag varit alldeles för ivrig och övertydlig vilket medfört ett agiterande resultat. Kanske är det enkelt att åtgärda med just nu känns allt jobbigt.
De stråk där jag släpar runt min hund kantas av kommunala rabatter med träd och buskar av olika slag. Ett av träden har en exotisk magi med ormlika grenar som slingrar sig mot skyn. Trädet som ser dött ut långt in på försommaren får sina löv sist av alla här i Lund. Jag har haft en idé om att beskriva ett ögonblick av lättja invid ett sådant träd. I förrgår fick jag veta att trädet är en Robinia, pseudo akacia. Sådana har inte funnits i Europa särskilt länge…
Inte ens Fuglesang kan allt:
”Man vill helst inte visa att man inte kan, eller komma med en dum fråga, men det är viktigt att komma över sådana känslor.”
