Min romantiska bild

Första fulla arbetsveckan sedan mars var ett prov som kroppen inte orkade med. Nervblockeringen har slutat verka och jag har inte haft vett att ta värktabletter så nu ligger jag här och läser bloggar.

Det har slagit mig hur information påverkat min berättelse på ett sätt som jag inte väntat mig. Ju mer specifika och detaljerade mina kunskaper varit i något ämne desto lättare har det varit att komma framåt i berättelsen. Innan jag började arbetet var jag rädd för att fördjupa mina kunskaper i olika ämnen. Jag hade helt fel när jag trodde att översiktlig information ger berättaren möjlighet att ljuga och skarva ihop en berättelse. Det var väl min idealiserade bild av hur författare arbetar…

Jag har ännu inte bestämt mig för när jag ska vara klar med de två punkter som nu väntar i min lilla checklista. Däri har jag angett att först jag ska kontrollera berättelsens logiska ordningsföljd. Därefter ska jag undersöka om de ledtrådar som finns är relevanta och ger läsaren lite utmaning. För det tror jag normalläsaren vill ha och jag förutsätter också att läsaren är mycket smartare än vad jag är.

Jag vet inte hur lång tid det arbetet kan ta men jag tror att kortaste vägen för att nå målet är att inte språkbehandla texten förrän jag är klar med de två första punkterna. För några veckor sedan misslyckades jag i mitt försök att läsa berättelsen eftersom jag i min iver försökte göra allt på en gång. Den kapacitet som krävs för ett sådant arbetssätt har inte jag.

Jag kommer inte att påbörja jobbet förrän jag satt en tidsgräns för varje enskild punkt i min lista. På det sättet kan jag fira lite varje gång jag stryker en punkt. Gör jag det inom utsatt tid har jag anledning att fira rejält.

Suktar redan efter smörgåstårta och öl.