Jag minns första vårdagen 2007. Vi körde bil
på motorvägen mot Malmö. Det var bländande
sol och asfalten var fortfarande svart.
Skratt. Förstulna löften får skjuts av ögonkontakt.

Sommarminne
En sval sommardag eller kanske var det kväll
en altarsten i utkanten av en vid mosse
ingen säger något och ord är överflödiga
myrorna och björnen tysta vittnen

The dream
I wrote my first manuscript last summer. I shared
my novel with five persons and no one has yet
finished it. They all say that they begun reading
it, and I feel it’s just is a nice way of saying “Sorry
You’re no author.” I’ve even dreamt that one of
them said: “Interesting, unfortunately it lacks
literary qualifications”. It isn’t any novel as heavy
as a brick, merely about 180 pages. I’m 44 years
old and success no longer means anything to me.
I always felt in my heart that I’m an author. A
tryout surely qualifies me as an “author bona fide”.

Var tänkt som en sång

Ängslan som frodas om dagen
vissnar i takt med att kvällshimlens eldröda glöd
ger evigt djup i minsta vattenpuss
Dess spegel blir snart svart av natt och månsken

På dagen målas urskogen med gröna och lila nyanser
Färger som en gång var
Föreställningar om färger som döljer sig i natten
låter sig inte göras

I månljuset är ändå spindelvävens silverglans
tydligare än på dagen
Påminnelser om ensamhetens bräckliga tillvaro
närs av nattens mörker

Lämna en kommentar