Tolkienromantik i vintermörkret

Det österrikiska bandet Summoning med Flammifer;

Hypnowritten

I ett avsnitt av en tv-serie förflyttades karaktärerna till 40-talet. Det verkar vara obligatoriskt i  amerikanska actionserier. Jag funderar på att ta efter. Lysa upp nattdimma i neon, bryta tystnaden med en sorgsen saxofon och låta några karaktärer leva ut den desperata åtrån.

Bilden är baksidan på en presentförpackning whisky. Kul schema, att finna sina favoriter  blir lätt.

Jag köpte en julklapp till mig själv

Onödigt spännande

Projekt Zombie Factory

Det är nu man sitter och skapar sig en inre resumé över året som gått. Som om det inte vore något kvar av 2013. Jag ska verkligen inte utmana ödet genom att ställa frågan ”vad mer kan hända?”.

Jag bevistade Teneriffa under hösten och resan överträffade alla mina förväntningar. Jag hade en bild av trängsel och turismindustri. Jag hade fel. Vi bodde i en liten by i öns norra ända, Garachico. Den byn fungerade som turistort för hundra år sedan. Vi blev bortskämda av ett par som drev ett litet hotell med namnet Garahotel. Ställets lantliga stil ingav ett värdefullt lugn. Frukosten serverades i byggnadens innergård. Kaffet var gott vilket inbjöd till långsittningar. När man träffas av gryningsljus på hotellets takterrass är man för några ögonblick rikast i världen.

Vågorna som slog mot stranden var alltför höga för att man skulle våga ta sig något dopp. Emellanåt kände man Atlantens salta bränningar i ansiktet när man stod på hotellets takterrass. I den stunden tänker man att naturens storhet inte kan bli mer verklig. Men naturen överbevisade mig bara några timmar senare när jag stod på Teides topp, mer än 3 700 meter över havet. Långt där nere såg jag molnen som täckte Garachico och resten av norra östranden. När jag står på toppen inser jag att vulkanberget rest sig ur en gammal krater som är enorm i sitt omfång. Hur högt kan det berget varit? Kunde jorden överhuvudtaget inrymma liv när den vulkanen hade sitt utbrott?

Jag har börjat ett nytt bokprojekt som tog sin början när funderade på en zombies känsloliv. Bokens karaktärer är i stort sett klara. Jag har haft svårt med miljöerna eftersom handlingen utspelar sig i i ett land jag aldrig besökt: Korea.

Bokfynd

När jag handlade lunch på Willys i tisdags så fann jag en sliten och smutsig Penguin-utgåva av Peter Pan. Oläst. Den låg ytterst i ett ställ för skvaller/veckotidningar. Inte ens tvåhundra sidor, och jag är helt avväpnad, boken är min; till vilket pris som helst. Kassörskan fann emellertid inte boken i sitt register. Hon förhandlade lite menlöst med någon på telefon och boken var min för mindre än tjugo kronor.

Willys kunde ha krämat ur mig en hundralapp till. Men lät bli. Tack.

Nu undrar jag om inte någon kund tappat den där, att ligga på ett skitigt golv, tills någon gav boken en lite värdigare plats.

Turfgame

Jag har blivit så j-a mycket bättre i ryggen tack vare promenader. Mobilspel håller motivationen uppe. Spelet är till för cyklister, men det gör mig inget! Turf

Litterär baksmälla

Jag dricker gärna en ale medan jag läser. Mina favoriter är de amerikaner som kunnat köpas i Sverige under senare år. Nu finns snart en bira som bryggts på sidor ur Melvilles roman Moby Dick. Hur smakar amerikansk gotisk litteratur? Vi får snart veta. De renläriga kanske hade föredragit några sidor ur någon av Poes mörkt romantiska böcker.

Jag gissar att man drabbas av boksmälla om man dricker för mycket.

Sommarens höjdpunkter

Något fick mig att tänka på sommaren i morse, och minnena har blixtrat förbi under hela dagen. En höjdpunkt var ett trevligt besök på Benke-muséet i Offne. Utställningsmaterialet består av olika årgångar av Benke som är en anordning i vilken man liggande på rygg kan minska belastningen mellan ryggens kotor. Museiavdelningen visar hur produkten utvecklats genom åren. Ett självklart utflyktsmål för den som har problem med ryggen. Ett samtal med föreståndaren/entreprenören är också intressant ur ett ekonomiskt perspektiv och ger insikter i innovatörens villkor.

En annan höjdpunkt var en utflykt till Heidruns förlag och café. I bokhandeln fanns såväl nya som begagnade böcker. Fantastiskt att kunna bläddra i nyinköpta böcker under en fikastund.

Även när man bor i skogen kan man drabbas av plötsliga kroppsliga begär. Fredagen den 13 juli drabbades vi av den värsta pizza-craving du kan tänka dig. Självklart är det mer än tre mil närmaste pizzeria. Plattan i botten mot Torsby, men när vi passerade Östmark gick en svart katt över vägen. Jag erkänner inte att jag skulle vara vidskeplig. Men jag sänkte farten och motstod impulsen att köra snabbt till mina passagerares förtret. Jag beställde en pizza som inte fanns i menyn, tonfisk och kapris. Pizzabagaren på Ararat konstaterade att vi inte var från trakten. Jag vet inte om det var beställningarna som avslöjade oss, eller om det var uppenbart att vi levde ett tillgjort skogsliv.

 

Konsten att riva tidningspapper, eller hur man gör ett viktigt bokmärke

Det är hur lätt som helst att riva en tidningssida rakt i vågrät riktning. Det är desto svårare att riva samma papper i dess längdriktning. Ölrecensioner, recept och rock. Danko Jones, Kiss och Kent har alla varit bokmärkesprydnader och fungerat som påminnelser över kommande evenemang.

När boken är utläst har jag nästan alltid slängt bokmärket och ibland boken med det. Det är lite synd, för tänk vilka minnen och associationer som kan lockas fram när man i en framtid råkar öppna boken för att hitta en notis om ett evenemang, som man kanske inte ens bevistade.

Jag kommer inte lära mig riva en tidning rakt, hur många tidningar jag än försöker mig på. Men om man river med lite marginal så kan man vika pappret för ett prydligare intryck.  

Bokmärket på bilden revs ut från Metro och sitter i boken som jag just nu läser; Neuromancer av William Gibson. 

Att glömma sitt framtida jag

Romanen (pocketbok 1Q84 andra delen) som jag läser ger mig huvudbry. Under mina försök att komma på vad som driver berättelsen har jag byggt upp ett universum med egna regler. Ändå tror jag inte jag är i närheten av berättelsens kärna. Men inspiration har jag fått nog för en egen berättelse.

Är det möjligt att göra något spännande med tre olika jag? Kan samma person träffa sig själv? En ung person med drömmar som träffar en framtida version av sig själv medan drömmarna förverkligas. Dessa två samtalar sedan med ett jag som bär med sig ett helt livs erfarenheter. Hur skulle deras möte se ut?

Mitt manus är färdigt. Medan jag läst manuset har jag haft en känsla av att berättartempot växlar. Jag har inte kunnat sätta fingret på varför det varit så. Jag tog därför tid och noterade hur lång tid det tog att läsa olika avsnitt. Jag upptäckte snart att tidskrävande avsnitt hade en sak gemensamt. Dessa avsnitt präglas av långa och krångliga meningar som med lätthet kan styckas upp i två eller fler meningar för att göra berättelsen mer tillgänglig och lättläst.